Bostad först

I fredags åkte jag tillsammans med representanter från socialkontoret till Lund för att delta i en konferens om bostad först. Bostad först innebär att missbrukare som saknar tak över huvudet erbjuds en bostad innan de behöver genomgå behandling för sitt missbruk. Personen får på så sätt en stabil punkt i livet och kan sedan fokusera på att ta tag i andra problem. Socialkontoret i Sollentuna har studerat bostad först en tid och med lite tur kan vi inom kort ta fram ett förslag hur det skulle kunna implementeras i Sollentuna.

Tidigare har missbrukare tvingats genomgå behandling innan de blivit aktuella för en bostad och de måste klättra på en boendetrappa innan de får överta bostadskontraktet. Det har visat sig att många slås ut innan de kommer till det översta trappsteget. Dels för att det har tagit lång tid att nå dit (ca 4 år), samt den upplevs ha för många steg och den förstärker stigmaniteringen. Med bostad först är förhoppningen att fler når målet, att bli fria från sitt missbruk.

Bland annat Stockholm och Helsingborg har infört bostad först. Utformingen varierar något men det som är gemensamt är att de har krav på de som får en bostad (t ex kontinuerlig kontakt med boendestöd) samt de boende har möjlighet att överta kontraktet till bostaden.

Bostad först är inte oproblematiskt. För det första är det viktigt att finna en givande sysselsättning för personerna. För det andra råder idag stor brist på lägenheter. Kön till Sollentunahems bestånd är lång och bostad först skulle innebära att personer får förtur i kön. Viktigt att notera är dock att socialtjänsten redan idag hyr 80-100 bostäder av Sollentunahem. Samhället har ett ansvar att ta hand om de som under en tid i livet inte kan ta hand om sig själva. Jag är övertygad om att alla vill att det skyddsnätet ska bestå.