Kategorier

onsdag 24 november 2010

Tydlig skiljelinje

Anders Sundholm (SD) ifrågasatte under sitt första budgetfullmäktige Sollentunas invandrarpolitik. Han ställde sig frågande till att kommunen tog emot såväl ensamkommande flyktingbarn som personer som pga t ex krig flyr till vårt land i hopp om att få ett bättre liv, ett värdigt liv. Han ställde frågan om kostnaderna som invandringen genererar är försvarbara. Svaret på den senare frågan är ja, kostnaden är försvarbar och nödvändig för framtiden. Mångfalden behövs i Sverige och utan invandring skulle Sverige gå en dunkel framtid till mötes då vi är i behov av arbetskraft.

Vi som har fötts i Sverige har goda förutsättningar att lyckas i livet. Här finns en utbyggd välfärd, alla har rätt till en bra utbildning, vård i världsklass och framför allt en trygg tillvaro. Vi som har fötts här har haft tur, en tur vi inte kunnat påverka. På samma sätt kan de som föds i ett lands där förtryck och krig är verklighet inte påverka det. Vi kan dock påverka deras framtid genom att med öppen famn välkomna dem till Sverige, ett land där de inte bara är välkomna, utan där de även behövs. Skall man må bra som nyanländ och få en framtidstro måste man ha ett jobb och egen försörjning. Det skall vi självklart se till så de får. Jag kan konstatera att det finns en tydlig skiljelinje mellan Anders Sundholms tillika SD:s linje och min och Folkpartiets liberala politik.

Vi välkomna nya svenskar och de stärker välfärden samtidigt som vi gör en för oss självklar solidarisk handling. I vårt Sollentuna har alla lika värde, möjligheter och skyldigheter. Folkpartiet deklarerade i fullmäktige skillnaderna och tog tydligt avstånd från Sverigedemokraternas människosyn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar