fredag 13 februari 2009
Hemlösa
Vi har åter träffat ett antal av dom som bor i husvagnarna. Det känns som vi har kommit en bra bit på väg. Flera har nu för första gången på flera år tagit kontakt med våra socialsekreterare. Det är ett stort steg. De tror för första gången på att vi menar allvar och att kommunen seriöst vill hjälpa dem. De har som de säger för första gången mött en respekt och förståelse från myndigheterna. Det är deras bild av hur vi under alla år försökt hjälpa till. Vi lyssnar och tar till oss istället för att hålla på och försöka berätta hur vi under alla år försökt utan resultat. Nu gäller det att riva ner de sista hindren för att vi ska komma hela vägen fram till ett lyckat resultat. Slut på kriminaliteten, slut på missbruk, åter till körkort och egen bostad och eget arbete. Vilken seger främst för dom själva men också för oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.
SvaraRaderaFör det borde inte vara några problem att få en koncensus att agera i dessa frågor, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet.
Men mot verkar för våra politiker betyda till?
För istället för att agera i för samhället så viktiga frågor och ta sitt förtroendeuppdrag på fullaste allvar, läggs ansvarsfrågan över till hjälplösa social/frivilligarbetare.
Som i hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.
Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov.
Detta beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.
Och då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten.
De i sin tur lägger sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer.
På detta människovidriga sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en “klient” med sociala problem.
Problem som passar socialtjänsten och de kategoriboenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.
För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa.
Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa och fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighusen) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.
Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa