Staten kräver att kvinnojourerna, som har funnits i Sverige i 30 år, ska konkurrensutsättas. Därmed riskerar de välfungerande ideellt drivna kvinnojourer att konkurreras ut av verksamheter som saknar erfarenhet, kompetens och behövliga nätverk. Detta skulle drabba en utsatt grupp, kvinnor och barn som är i akut behov av hjälp.
Kvinnojourerna är skickliga på att hjälpa utsatta kvinnor och barn utifrån deras olika förutsättningar. Vi riskerar nu att gå miste om denna kompetens då staten vill att jag och andra socialnämndsordföranden ska upphandla verksamheten. Vi ska självklart ställa krav på kvalitet och rättsäkerhet men inte till vilket pris som helst. Viktigast är kvinnornas säkerhet. Det finns dessutom en risk att de kvinnor som inte vill ha kontakt med socialtjänsten låter bli att be om hjälp. Den risken kan vi inte ta.
Jag vill inte vara ansvarig för att väl fungerande kvinnojourer läggs ner eller riskerar omgärdas av så mycket byråkrati att de förlorar sina möjligheter att hjälpa utsatta kvinnor. Min uppmaning till regeringen och ansvariga myndigheter är att inte tvinga kommunerna att upphandla kvinnojourernas verksamheter. Återuppta istället en diskussion med kommunerna och kvinnojourerna om hur man ytterligare kan stärka utsatta kvinnors skydd och stöd. Då minskar vi risken att kvinnor av olika skäl känner sig tvingade att stanna i en livsfarlig relation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar