Rivstart för ungdomsjobb

Äntligen nya förutsättningar till ungdomsjobb. Det tog drygt ett år från förslag till verklighet. Nu finns ett avtal på plats som ska ge ungdomar jobb och utbildning enligt det förslag jag föreslog i Sollentuna för drygt ett år sedan.

Läs mer om avtalet här.

Avtalet fokuserar på vård och omsorg men ger utrymme för andra områden som man lokalt blir överens om.
Det viktigaste nu är att Sveriges största arbetsgivare följer upp möjligheten och tar fram konkreta arbetsuppgifter och arbetsledningar så att ungdomarna får ett jobb att gå till. Ett tungt och viktigt ansvar vilar på kommun– och landstingspolitiker att omsätta detta avtal i konkreta jobbtillfällen. Annars blir det inte ett enda nytt jobb. Folkpartiet har i många kommuner och landsting lagt förslag till ungdomsavtal. Det har hittills inte gett några anställningar eftersom för det har saknas ett centralt avtal. Nu är det hindret undanröjt.

Vi behöver en rivstart. Vi vet att det tar tid att riva hinder. Våra ungdomar har inte tid att vänta.

Konkurrensutsätt inte kvinnojourerna

Staten kräver att kvinnojourerna, som har funnits i Sverige i 30 år, ska konkurrensutsättas. Därmed riskerar de välfungerande ideellt drivna kvinnojourer att konkurreras ut av verksamheter som saknar erfarenhet, kompetens och behövliga nätverk. Detta skulle drabba en utsatt grupp, kvinnor och barn som är i akut behov av hjälp.

Kvinnojourerna är skickliga på att hjälpa utsatta kvinnor och barn utifrån deras olika förutsättningar. Vi riskerar nu att gå miste om denna kompetens då staten vill att jag och andra socialnämndsordföranden ska upphandla verksamheten. Vi ska självklart ställa krav på kvalitet och rättsäkerhet men inte till vilket pris som helst. Viktigast är kvinnornas säkerhet. Det finns dessutom en risk att de kvinnor som inte vill ha kontakt med socialtjänsten låter bli att be om hjälp. Den risken kan vi inte ta.

Jag vill inte vara ansvarig för att väl fungerande kvinnojourer läggs ner eller riskerar omgärdas av så mycket byråkrati att de förlorar sina möjligheter att hjälpa utsatta kvinnor. Min uppmaning till regeringen och ansvariga myndigheter är att inte tvinga kommunerna att upphandla kvinnojourernas verksamheter. Återuppta istället en diskussion med kommunerna och kvinnojourerna om hur man ytterligare kan stärka utsatta kvinnors skydd och stöd. Då minskar vi risken att kvinnor av olika skäl känner sig tvingade att stanna i en livsfarlig relation.